Delade känslor
Känner en ända stor klump i halsen varje gång jag tänker på det. Ordet varje i föregående mening borde igentligen bytas ut mot alltid. Alltid finns känslan där, på ett eller annat vis. Känslan om hur det ska gå, hur det till slut kommer bli, allihop. Orkar inte tänka på det, men det sker ändå, tyvärr.
Dagen som varit då, i stora drag, mycket stora.
Skola, like hell. En glimt var i alla fall att Pauline. som så gärna ville börja på Celsius nu äntligen fick göra det.
Slutade fucking halv fem nästan, så fort fotgängade oss jag och Fanny ner mot stan. Det vi nog inte visste var att det vanakdes byxor-för bådas del. Orsaken var att "nej-men-dom-är-ju-så-sköna.Plus-att-man-kunde-välja-en-storlek-minde". Annars hade vi nog lämnat kvar dom för att säljas till annat folk. Ett par Nudie-jeans vart det, by the way.
Sen vakandes det snabb buss till allians, men troru bussen var snabb eller? SVAR NEJ! Lakar.
Träningen gick ärligt talat BRA för min och hela lagets del idag. Om jag får gissa varför, så gissar jag på att det var för att i stort sätt alla var där. Så himlans mycket roligare då tycker jag. Fortsätter så?
Sen hemfärd, där gäster åt grillat och drack vin med min familj. myyysigt. Hungrig som jag var tog jag grillspätt jag med. Lite oväntat kom en bukett röda blommor och en present fram till mig, från dom alltså, gästerna.
"Grattis på födelsedagen, i efterskott", lät det ungefär. Tack så hjärtligt.
Ska mysa med lillasyster nu, det var ett tag sen, sen sist vi gjorde det bara hon och jag. Vi sa att vi skulle kolla igenom korten från Spanien. Återminnas den bruna färgen på våra kroppar. Juste, med tanke på brun. Sandra Jansson var en jäävel...på at vara brun, på just kroppen. KUL FÖR NA!
Imorgon bitti, redan klockan noll nio noll noll, vaknas det träning i allainshallen. Ser väldans mycket fra memot det, men det får gå som det går.
/A
