Alexandramargareta

Ibland blir man riktigt irriterad, inte ofta men ibland. Alldeles nyss exempelvis.
Dom sitter här och kollar på fotbollen, så får dom flesta för sig att åka in till stan. Bussen går 22.30, men fobollen skulle hålla på till typ 22.40.
Det verkar ju ändå helt okej. Dom som vill vara kvar och kolla klart på fotbolen  kan göra det, och dom som hellre vill åka in til stan kan väl göra det. Problemet är bara att min lillebror ska åka in med bussen. Det är hans vänner som är hemma hos oss, inte mina. Men han är ju totalt funtad, så han tar j uden där bussen i alla fall, säger till alla att dom kan sitta kvar och kolla på fotbollen men att dom kan gå sen. Så han bara drar. Då ska jag, som inte har med saken alls att göra, försöka styra upp detta och vara trevlig och säga att dom måste gå efter fotbollen. Min bror vet att jag är sjuk och inte alls mår bra, men han skiter i det. Plus att han säger till mig innan han åker att "ahh jag har tagit rätt på allt där ute, så det är lugnt". Vadå? så han var snäll som lät mig slippa göra det? typ som att "ahh du slipper göra det".det är ju inte jag som har haft folk här. Jag sa från första början att han inte kan ha ansvar för så mycket folk här, och mycket rikigt så bevisade han att han inte klarar det..LILLSKIT!

Ringde till pappa och ville bara gråta, men han är på 60års fest och är glad, ville inte sabba hans kväll..

Nu ska jag klä på mig massa kläder, lägga mig under dubbla täcken och kolla på film. punkt.